Vedhuggning – skogsvård mot gratis ved

Snåriga regler

Det här med olika former av ”vedhuggning- skogsvård mot gratis ved” är en svår och mycket diskuterad fråga med många detaljer som måste vägas in i bedömningen. Det är lite av en gråzon där det handlar om att tolka olika delar i lagstiftningen och om verksamheten överhuvud omfattas av arbetsmiljölagstiftningen och om olika undantagsmöjligheter är tillämpliga samt att känna till även andra regler utanför arbetsmiljölagstiftningen. Riktigt säkra svar lär dröja tills en allvarlig olycka sker under dessa former, utredning och eventuellt domstolsbeslut.

Arbetsmiljöansvaret kan inte förhandlas bort

Tidigare fanns ”vedhuggningskontrakt” med syfte att undanröja riskerna för skogsägaren att stå med ett arbetsmiljöansvar. De fanns bl.a. på LRF’s hemsida. Efter att jurister och arbetsmiljöexperter undersökt saken kom man fram till att det inte gick att med tillräcklig juridisk säkerhet förhandla bort arbetsmiljöansvaret genom att t.ex. sälja som rotpost eller skriva kontrakt. Man har därför dragit slutsatsen att ta bort dessa kontrakt och i stället rekommendera att följa lagen eller välja annan lösning än att vedhuggare utan kanske både skyddsutrustning och utbildning fixar skogsvården.

Vilka arbeten faller under arbetsmiljölagen?

När ett för skogsägaren nyttigt och nödvändigt arbete blir utfört räknas det som arbete och faller under arbetsmiljölagen med risken att skogsägaren står som ansvarig för arbetsmiljön när någon vedeldare hjälper till med skogsvården mot att få ved. Om vedeldaren däremot tar reda på redan fällda röjstammar eller toppar anses det normalt inte vara till nytta för skogsägaren och ger därför inte samma ansvar (faller utanför arbetsmiljölagstiftningen).

Andra regelverk

Vad som ytterligare komplicerar det hela är att parterna inom skogsbruket kommit överens att enmansföretagare som inte har större maskin än jordbrukstraktor i princip skall behandlas som anställda vad gäller arbetsmiljön och att det är uppdragsgivaren som har arbetsmiljöansvaret.  Denna regel gäller alla företag som omfattas av kollektivavtal. Vilket i praktiken betyder alla större skogsföretag och företag med anställda. Skogsföretag som är certifierade genom FSC skall kunna uppvisa dokument över kompetens för arbetskraft (även fast AFS 2012:1 inte kräver det). Även PEFC ställer krav på god arbetsmiljö. Förutom regler rörande arbetsmiljön så kan det nog även finnas tveksamheter utifrån skattelagstiftningen rörande olika upplägg med arbete mot gratis ved.

Lagstiftningen rymmer vissa undantag från kunskapskravet

I arbetsmiljölagstiftningen finns undantag från vissa krav, bl.a. kompetenskravet för den som ensam eller tillsammans med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda. Skogsägare som jobbar i egen skog omfattas av detta undantag men även andra småföretag. För en mindre skogsägare utan anställda och som inte är certifierad finns alltså viss möjlighet att lagligt anlita annan egenföretagare med F-skatt utan dokumenterade godkända prov (t.ex. motorsågskörkort).

Om följande förutsättningar gäller:

• det är en person som har en egen firma (F-skatt) och driver yrkesmässig verksamhet
• och jobbar själv (inte på gemensam arbetsplats och inte med byggverksamhet)
• hos en skogsägare som inte omfattas av kollektivavtalet
• och inte är certifierad,

så finns alltså en möjlighet att det inte krävs dokumenterade godkända prov (t.ex. Motorsågskörkort) (undantag från bl.a. §17 AFS 2012:1).

En liten tankeövning kring det här med lagligheten och lämpligheten i att låta vedhuggare fixa skogsvården i skogsföretaget – Hur skulle det se ut om en kioskägare som har fått mycket snö på taket betalar en takskottande privatperson med godis?   Vad skulle hända om personen som inte har fallskydd och utbildning ramlar ner och omkommer?