Säker Skogs Vedpraktika
Säker Skogs vedpraktika bygger på en artikel ”Fullt drag i vedhandeln” som var införd i Vi Skogsägare för flera år sedan. Innehållet är mer eller mindre tidlöst och fortfarande aktuellt. Här är dock artikeln ytterligare kompletterad med fakta och kunskaper från författarna Tomas Gullberg, Jan-Erik Liss och B-O Danielsson. Priserna kommer att uppdateras inom kort.
Mycket talar för att vedhandeln ökar
Intresset för att elda med ved är stort. Höga priser på el och olja i kombination med låga priser och höga kvalitetskrav på massaveden gör att det är intressant för både köpare och säljare att handla med ved. Vissa vintrars kyla och höga energipriser gör att det på många håll blir brist på torr ved.
De goda tiderna för vedförsäljning gör att mindre och större vedfirmor växer upp som svampar ur jorden. Många skogsägare har insett att träden ofta betalas bättre som ved än industriråvara. I olika grad av förädlad form (hemkörd, upparbetad, torkad och förpackad eller rent av som färdig värme) ökar inkomsterna från skogsråvaran ytterligare.
Exakt hur mycket ved som eldas i småhus är det ingen som vet. Enligt den officiella statistiken (SCB) uppgick användningen av ved, flis, spån, pellets och torv för uppvärmning av småhus (inkl. jordbruksfastigheter), flerbostadshus och lokaler till 10,1 TWh år 2001. Energimyndigheten anger 11-12 TWh/år. Denna siffra har legat konstant under lång tid. Nya skattningar av Bengt-Erik Lövgren (ÄFAB) baserade på sotarnas uppgifter kommer fram till drygt 13 TWh vilket motsvarar ca 6 miljoner fastkubikmeter virke.
Sannolikt har vedeldningen ökat under senare tid. Många hushåll har kombinationsuppvärmning (t.ex. kombipanna eller braskamin och direktel) och kan därför variera sin vedförbrukning relativt mycket utan att det syns i den officiella statistiken.
Totalt uppskattas det finnas 1,4 milj eldstäder för biobränsle, i huvudsak ved, varav drygt en kvarts miljon vedpannor. Merparten av pannorna är gamla och dåliga ur miljö- och effektivitetssynpunkt. Det finns över en miljon braskaminer och trivseleldstäder som bidrar i varierande grad till uppvärmningen. Samtal med sotare och kamin- och pannförsäljare ger vid handen att vi är mitt i en vedeldningsboom. Vedeldningens andel av uppvärmningen är större ju längre norrut i landet man kommer.
Många vedeldare har gått över till pellets, värmepump eller fjärrvärme, främst av bekvämlighetsskäl. Ändå fler har börjat elda med ved eller ökat sin vedeldning. Ved är det i särklass billigaste uppvärmningsalternativet, även för den som köper färdig ved.
Av naturliga skäl är en stor del av vedeldarna skogsägare. I en undersökning inom projekt Säker Skog för år 2001 anger i genomsnitt 51 % av skogsägarna att de tar fram egen brännved (71 % i södra Dalarna, 47 % i Småland och 48 % i Mittnorrland (Sundsvallstrakten)). I genomsnitt användes 19 m3t husbehovsvirke per år och brukningsenhet varav;
– 15 m3t användes till ved
– 3 m3t användes till flis
– 2 m3t användes till sågat virke
Totalt kan husbehovsanvändningen på skogsbruksfastigheter uppskattas till drygt 6 miljoner travade kubikmeter. Husbehovsvirket kommer från;
– sen röjning 40 % (ofta ”röjningsgallring” med veduttag)
– gallring 21 %
– skadade träd 23 %
– slutavverkning 6 %
– grenar och toppar 10 % (vanligt i Småland)
Huvuddelen är virke som p.g.a. kvalitets-, dimensions- eller andra skäl (t.ex. små volymer) inte är intressanta att leverera till industrin. Men även en allt större del av det massadugliga virket går sannolikt till ved. Det rör sig främst om klen massaved som får stora barkavdrag och därmed kan betalas mycket bättre som ved.
På riktigt små skogsfastigheter, säg mindre än 2-3 ha, blir det mesta husbehovsvirke i en eller annan form. Detta är naturligt då knappast något sortiment ”betalas” så bra att det inte är mer lönsamt att elda upp det själv.
Vedeldare utan egen skog kan endera hugga veden själv hos t.ex. någon skogsägande bekant, köpa veden som rundvirke eller färdigkapad och kluven. Trenden går troligen mot en ökad handel med färdig ved. Moderna vedprocessorer gör vedtillredning i lite större skala tids- och kostnadseffektiv samtidigt som villatomten, grannsämjan och den egna fritiden inte belastas så hårt för villaägaren.
Vad är priset på brännved?
Att köpa ved är nästan som att ”köpa grisen i säcken”. Men trots att varken säljaren eller köparen egentligen vet vad det är för vara dom handlar med brukar båda ändå bli nöjda, vilket ändå är grunden i goda affärer. Orsaken till mätproblemen inom vedhandeln är att man handlar med energi (kWh) men mäter det i kubikmeter ved. Dessutom mäter man inte ens veden, utan den plats veden tar! Man handlar med ved i m3 travat, m3 stjälpt, travat på pall eller andra mått där det ingår mer eller mindre luft.
Det mått som bäst återspeglar energiinnehållet är vedens torrvikt, men m3f (m3 fast mått) kan också vara ett bra mått om man korrigerar för tyngre trädslag som björk, bok, ek och några andra tunga lövträd. Räknat per kilo torrvikt varierar energiinnehållet mycket lite mellan trädslag och olika delar av trädet, undantaget björknäver. Eftersom våra vanligaste trädslag har en torrvikt på ca 400 kg/m3 är fastvolymen ändå ett ganska bra mått på energiinnehållet (björkens torrvikt är ca 500 kg/m3f, ekens och bokens ca 600 kg/m3f). En enkel tumregel är att ved innehåller ca 5000 kWh per ton torrvikt när den har torkat. En m3f av tall eller gran ger alltså ca 2000 kWh.
Den stora svårigheten är att bestämma hur mycket ved (m3f) det är i den trave eller vedhög man handlar med, dvs fastmassa, som anges i procent. Det är det som ligger bakom prissättningen, men när det gäller vedhandeln diskuteras eller redovisas fastmassan sällan eller aldrig. Man använder erfarenhet som vanligen stämmer bra, men som kan ge stora fel för enstaka partier. Något som inte är bra om vi ska ha en seriös vedhandel där säljaren får rättvist betalt och köpare får det ha betalar för.
Viktigt är också att vedköparen ser till att torka veden väl så att han verkligen kan utnyttja energiinnehållet! Att köpa och elda med dåligt torkad ved är att slänga vatten i pannan och pengarna i sjön.
I tabellen visas ”normalvärden” för fastmassa och priser för några vanliga vedsortiment. Dessutom visas energiinnehållet, när veden torkats till 20 % fukthalt, och vad energikostnaden i öre per kWh då blir.
* massavedspriserna är omräknade till m3f på bark, inkl moms
Fastmassan i en trave långved beror på vedlängd, vedens diameter och krokighet. Grov, rak massaved av gran kan ha en fastmassa på 65 % medan klen, krokig lövved kan ha en fastmassa på under 40 %. Normalt bör man inte räkna med mer än ca 50 % fastmassa i en trave blandved. Priset 125-150 kr per travad kubikmeter, exkl. transport, ligger minst i nivå med priset på massaved och säljaren kan då leverera trädslag och kvaliteter som inte betalas som massaved. Å andra sidan brukar säljaren också stå för hemtransporten till en låg merkostnad.
Handeln med kapad och kluven ved sker i stjälpt mått, m3s, och veden mäts i vagn eller container där rymdmåttet är lätt att bestämma. Fastmassan är lägre ju kortare och mer finkluven veden är. Ett riktvärde för fastmassan i en hög kluven ved är ca 45 %. När veden sedan travas minskar volymen eftersom den packas bättre. Det är bara naturligt om dom 30 m3 man köpt bara blir 20 när veden travas. Veden krymper också under torkningen och volymen kan minska med ytterligare ca 5-10 %.
Priset på färdig, otorkad ved motsvarar ett energipris på ca 25-31 öre per kWh, förutsatt att den eldas torr. Då har köparen lite arbete med att stapla och hantera veden. Det är annars det billigaste bränsle man kan köpa. Pellets kostar ungefär 10 öre mer per kWh och oljan är mer än dubbelt så dyr som ved!
Vedhantering från skogen till vedboden
Det finns ett ordspråk som säger att ”veden värmer många gånger”. Detta gäller i synnerhet om man jobbar med enkel utrustning och en stor del manuella moment. Det finns många som lägger ned tid motsvarande sammanlagt en månads heltidsjobb för ett normalt årsbehov (ca 20-25 m3t). Arbetet med veden är nyttig motion för de flesta av dagens människor. Det finns till och med undersökningar som visar att vedhuggare lever längre.
Med olika grad av mekanisering kan vedhanteringen underlättas och tidsinsatsen minskas betydligt. Dyrbar utrustning kan med fördel delas mellan flera vedeldare för att förbättra lönsamheten. Nedan redovisas grova siffror på tidsåtgång för olika steg i kedjan mot pannan. Värdena gäller för van arbetskraft. Räkna med dubbla tiden för ovan eller lågpresterande arbetskraft.
För den som vill rationalisera sin vedhantering finns många alternativ. Det mest radikala är att köpa färdig ved. Det är betydligt billigare än att köpa pellets eller att gå över till värmepump om än inte fullt lika bekvämt. Att minska sin vedförbrukning genom en effektivare och samtidigt mycket mera miljövänlig panna med ackumulatortank är nog ofta det bästa sättet att minska tidsinsatsen med vedhanteringen. En bra utrustning kan i vissa fall så mycket som halvera vedbehovet.
Tänk på att en bättre vedbod som klarar att torka rå ved och ett transportband kan spara mer tid än en supereffektiv kap- och klyvmaskin. Klent röjvirke tar lång tid att hugga, men behöver inte klyvas men helst randbarkas och bidrar till att skogsvårdsarbetet blir utfört.
Ungefärlig tidsåtgång från skog till vedbod i timmar per m3t (van arbetskraft)
Fällning/kvistning/kapning med motorsåg tim/m3t
– Klent röjvirke (5 cm i brh) 2,0
– Grovt röjvirke (10 cm i brh) 0,9
– Gallringsvirke (15 cm i brh) 0,6
Terrängtransport 200 m
– Traktor med griplastarvagn 0,1
– Traktor med linkran o kärra 0,2
– Terränghjuling, snöskoter 0,4
Hemkörning 10 km
– Traktor (endast tillkommande körtid) 0,1
– Bil + släp + släpvagn 0,5
Upparbetning (35 cm vedlängd) 5 cm 10 cm 15 cm
bara kapning
– Motorsåg + yxa 0,6 1,1 1,0
– Cirkelsåg + hydraul 0,5 0,9 0,8
– Enkel kombi (cirkel+hydraul) 0,6 0,35
Diverse, stapling, flyttning, städning mm
– För hand + skottkärra 0,5-1
– Transportband mm 0,1-0,2
Summa (min-max) 1-5 tim/m3t
Bland skogsägare utförs vedkapningen med:
klinga, vagga 51 %
motorsåg 24 %
vedprocessor 21 %
klinga, balans 3 %
motorsåg + bänk 1 %
Vedklyvningen utförs med:
hydraulklyv 71 %
vedprocessor 21 %
handyxa 4 %
skruvklyv 3 %
svänghjulsyxa 1 %
klyvsåg
För icke skogsägande vedhuggare är enkla redskap som motorsåg och yxa fortfarande vanligt.
Risker att tänka på
Vedtillredning är förknippat med relativt stora risker. Årligen rapporteras ett 50-tal allvarligare olyckor till Arbetsmiljöverket, men mörkertalet är stort och det totala antalet mångdubbelt större.
Huggning med motorsåg är alltid farligt och kräver fullständig skyddsutrustning och kompetens. Då trädstorleken vid vedhuggning oftast är ganska liten är det lätt gjort att börja slarva med säkerhetsavstånd till medhjälpare och utförandet vid t.ex. fällning liksom att tempot drivs upp över den egna förmågan. I klen skog med lite kvist används fortfarande handredskap relativt ofta och kan vara ett trevligare, säkrare om än inte riskfritt alternativ.
Att kapa veden direkt i vältan med motorsåg kan vara arbetsbesparande men också mycket farligt då risken för kast är extra stor. Använd någon form av sågbänk eller ställning dit veden läggs så att du kan kapa utan att svärdspetsen behöver såga. Håll sågen stadigt och helst inte mitt för kroppen (så ett eventuellt kast inte kommer i ansiktet). Håll rent på marken så du inte snavar.
Vedtravar är roliga att klättra på för barn men kan också rasa och bli dödsfällor. Se också till att barn inte själva kan starta farliga vedmaskiner. Skruvklyvar har slitit av många vedhuggares armar efter att handskar eller kläder fastnat och bör undvikas.
Om du klyver med yxa ha en rejäl huggkubbe och hugg med ”låg handföring” så yxan inte sitter i benet om du missar. Se till att skyddsutrustningar som kraftuttagsskydd, säkerhetsbrytare mm är monterade och fungerar. Tänk på att hängande kläder o.dyl. lätt kan fastna i roterande axlar mm.
Arbeta alltid ensam vid en hydraulklyv eller vedprocessor då det är lätt kan uppstå missförstånd och en hand komma i vägen. Stäng av och koppla från ström vid service på maskinen. Arbeta med korrekt skärpta skärverktyg.
Torr ved är en förutsättning för ett bra eldningsresultat
Förutsättningarna för bra torkning av veden är störst under vår och sommar. Resultatet blir bäst om veden är kluven och travad före långfredagen (enligt tidigare generationers erfarenheter). Torkningen bör till en början ske ute i det fria och platsen för detta bör vara noga utvald, helst bör man välja en torr och upphöjd plats där veden kan exponeras för såväl sol som vind.
Veden bör inte läggas direkt på marken eftersom det då finns risk för att vatten ”kryper upp” i veden. Någon form av luftgenomsläppligt underlag som bryter kapilärkrafterna är att föredra, t.ex. EU-pallar, slanor eller liknande. Det är viktigt att luften tillåts att cirkulera mellan de olika vedtravarna, varför man inte bör lägga dem alltför tätt. Samma sak gäller den enskilda vedtraven, en ”slarvigt” upplagd vedtrave med mycket luft i torkar fortare än en trave med tätt packad ved.
Om veden läggs, eller kastas i stack bör den inte vara tätare än att en mus kan passera genom den! Takad eller otakad trave är en smaksak. Om traven takas är det viktigt att man lämnar en luftspalt mellan veden och taket. Försök har dock visat att veden under vår och sommar torkar lika bra utan tak. Däremot skall veden bäras in i vedboden (eller takas) i god tid innan höstregnen börjar falla. Att lägga en presenning över veden är förkastligt, eftersom man då hindrar avdunstningen!
En fråga som ofta återkommer är om barken skall vändas uppåt eller neråt i en vedtrave? Försök visar att det egentligen inte spelar någon större roll, veden blir ungefär lika torr oavsett hur barken vänds.
Torkningen av veden sker till en början mycket snabbt under gynnsamma omständigheter. På sensommaren avtar torkningshastigheten och i samband med att höstregnen börjar kan fukthalten åter öka. Försök har visat att vedens fukthalt sjunker från ca 50 % (rå ved) till ca 15-20% från april till början av augusti.
Under torkningen bör man även vara medveten om att veden krymper (vältans höjd kan sjunka ihop ca 7-10 %), vilket kan försämra stabiliteten i vältan. Ett sätt att få bättre stabilitet i vältan, och förhindra att den faller samman, är att korslägga veden i ytterkanterna och med jämna mellanrum inuti vältan. Dessutom kan man förstärka vältan med hjälp av virke, järntråd, rep eller liknande.
Ved som huggs och travas på våren kan eldas kommande höst-vinter, men helst bör veden lagras två år innan den eldas (varav sista året under tak, helst i vedbod). Semesterhuggen ved, dvs. ved som huggs mitt i sommaren bör inte eldas samma säsong eftersom det visat sig att den inte hinner torka tillräckligt. Veden bör ha en fukthalt under 20 % när den eldas (ju torrare den är desto bättre).
Det kan vara svårt att avgöra hur torr veden är genom att enbart känna på den. Bästa sättet är att väga en eller några stycken vedklabbar (vikten A) och sedan torka dem i ugn under ett dygn i ca 105 graders värme. Därefter torkar man dem igen (vikten B). Fukthalten kan då beräknas genom formeln: (A-B)/A multiplicerat med 100 för att få fukthalten i %. Ett annat sätt är att slå ihop två vedklabbar som man vet är tillräckligt torra, t.ex. ved som lagrats i vedbod minst 1 år. Därefter kan man slå ihop två vedklabbar som man är mera osäker på beträffande torrheten. Om klangen blir densamma kan man med stor sannolikhet anta att veden är eldningsbar.
Vedeldning har oförtjänt dåligt rykte
Under den senaste eldningssäsongen har man via mätningar i några svenska städer konstaterat att vedeldning förorsakar höga halter av luftföroreningar. Orsaken till detta beror inte på vedeldningen i sig, utan snarare det faktum att man använder fel utrustning och felaktig eldningsteknik.
I Sverige finns Europas äldsta pannbestånd, vilket i och för sig är något smickrande eftersom det kan sägas vara ett bevis på att vi har kvalitativt bra produkter med lång teknisk livslängd. Det finns dock en avgörande nackdel med merparten av det gamla pannbeståndet, nämligen att det bidrar till en ökad miljöbelastning.
En ny, miljögodkänd panna som är kopplad till en ackumulatortank är mera energieffektiv än en äldre traditionell panna, och släpper dessutom ut betydligt lägre halter av ämnen som kan förorsaka miljöskador och hälsorisker. Med en ny panna kopplad till tank kan mängden stoft reduceras med upp till 99% jämfört med en traditionell panna utan tank, VOC (flyktiga organiska kolväten) kan reduceras med upp till 96%, SO2 kan reduceras med upp till 40% och utsläppen av tjära kan reduceras med upp till drygt 98%. Även äldre pannor kan göras mera miljövänliga genom att man kopplar en ackumulatortank till dem (utsläppen av stoft kan t.ex. reduceras med upp till 96% bara genom en sådan enkel åtgärd). Valet av ackumulatortank är bl.a. beroende av pannstorlek, husets energibehov, typ av radiatorsystem och ägarens komfortkrav.
Eldning med ved kräver i regel mera arbetsinsatser i form av skötsel och tillsyn än t.ex. eldning med olja. Därutöver krävs erfarenheter och kunskaper om såväl vedråvara som eldningsteknik. All förbränning kräver tillgång till syre i tillräcklig mängd och här felar dessvärre många av dagens vedeldare. Otillräcklig ventilation i pannrummet kan vara en faktor som påverkar resultatet i negativ riktning och bristande kunskaper hos vedeldaren kan vara en annan förklaring. Snåleldning, dvs eldning med strypt spjäll, kan ge en känsla av minskad vedförbrukning men innebär samtidigt ökad risk för ofullständig förbränning, dvs utsläpp av oförbrända gaser via skorstenen och därmed slöseri med energi. Det bästa rådet här är att man ansluter en tank till pannan.
En uppstart av pannan (liksom nedladdning) innebär i regel stora utsläpp av miljö- och hälsofarliga ämnen, bl.a. VOC och PAH (Polyaromatiska kolväten),. Därför är det nödvändigt att så snabbt som möjligt se till att pannan kommer upp i rätt arbetstemperatur (ca 900-1 000 0C). Ett bra sätt här är att börja med fint kluven (späntad) ved och efterhand lägga in grövre och grövre ved. Olika trädslag brinner dock på olika sätt, t.ex. har barrved i regel ett mycket snabbt brinnförlopp samtidigt som det alstrar liten glödmassa, medan björkved har ett mera utdraget brinnförlopp och alstrar stor glödmassa. Detta förhållande pekar på att det kan vara idé att börja uppstarten av pannan med barrved för att snabbare komma upp i arbetstemperatur och därefter fylla på med t.ex. björkved (några försök som styrker att det skulle vara på detta sätt finns dock inte, så vitt vi vet).
Vedråvarans beskaffenhet i övrigt, som t.ex. dess torrhalt har också stor betydelse för hur snabbt man får upp pannan i rätt arbetstemperatur, hur effek-tivt man utnyttjar energin i veden och hur stora utsläppen av miljöförstörande och hälsofarliga ämnen blir.
Vedeldningens fördelar
Det finns flera fördelar med ved som dessvärre inte lyfts fram i samma omfattning som vedeldningens negativa konsekvenser. Till de främsta fördelarna hör att ved, liksom andra biobränslen, inte ger något ökat tillskott av koldioxid i atmosfären (koldioxid bidrar till den s.k. ”växthuseffekten”). Lika mycket koldioxid som frigörs vid förbränningen tas upp under trädets tillväxt (man brukar säga att biobränslena är koldioxidneutrala).
Övriga fördelar med träbränslen i alla dess former, t.ex. ved, flis, spån, pellets, briketter, pulver och de flesta andra biobränslen som används idag, är att de, till skillnad från olja och gas, är inhemska och förnyelsebara bränslen. Vi blir alltså oberoende av import och därmed stannar såväl pengar som arbetstillfällen inom landet. En mängd träbränslen, främst avsedda för den storskaliga värmesektorn, importeras dock av strategiska skäl, trots att vi har tillräckliga resurser inom landet.
Ett inhemskt bränsle innebär också att vi blir oberoende av kursförändringar i utländsk valuta (oljan är ju knuten till dollarn). Däremot finns en uppenbar risk för att staten inför skatt på biobränslen, men även här talar mycket för, bl.a. internationellt ingångna avtal om att öka andelen förnyelsebara bränslen, att det även fortsättningsvis kommer att vara ett billigt bränsle relativt de fossila energislagen. Alla är medvetna om att tillgången på fossila bränslen är begränsad och att de förr eller senare kommer att ta slut. Den risken föreligger dock inte beträffande ved eller andra träbaserade bränslen, tvärtom talar alla hittills genomförda undersökningar för att användningen av dessa kan öka i omfattning!
Använd askan i trädgården!
Att träaska är ett fullvärdigt gödningsmedel är väl känt inom trädgårdsnäringen, där man i och för sig värderar aska från lövträd högre än från barrträd p.g.a. lövträaskans högre innehåll av kalium och fosfor. Med undantag av kväve (som avgår vid höga förbränningstemperaturer i form av kvävgas och kväveoxider) innehåller träaskan samtliga näringsämnen som trädet tagit upp under sin tillväxt. Askans kalkverkan är ca 250-340 kg CO per ton aska.
Helst bör naturligtvis askan återföras till skogen för att kretsloppet skall slutas, men mindre mängder aska kan spridas i den egna trädgården eller läggas på komposten. Eftersom askan innehåller en viss mindre mängd tungmetaller avråds från att lägga den i grönsakslandet. Samma sak gäller potatislandet eftersom potatisen har en viss benägenhet att utveckla skorv vid större askgivor. Däremot kan askan med fördel läggas i blomsterrabatter, spridas på gräs-mattan, eller användas som mossbekämpningsmedel i gräsmattan (då krävs i regel lite mera aska).
Ansvarsfrågor vid vedhuggning i annans skog
Vedhuggning, utförd av fritidshuggare på din mark, kan medföra att du får ett arbetsgivaransvar, om vedhuggaren råkar ut för en olycka under arbetet. Huggaren kan nämligen vara så fräck att han anmäler och kräver dig på ett skadestånd. Detta scenario bygger på att huggaren utför ett arbete som du som skogsägare i alla fall är skyldig att göra, dvs han röjer eller gallrar till gagn för dig och din skog. Att huggaren sedan får ta virket till ved är en ovidkommande fråga, även om det är huvudanledningen till att arbetet blir utfört av just denna huggare. Trots att risken för att ett sådant scenario (skadeståndskrav) skulle förverkligas är mycket liten (inga kända fall ännu), kan det vara meningsfullt att skriva ett avtal mellan parterna som tydliggör vad var och en åtagit sig. Detta avtal friskriver dock inte ägaren från arbetsgivaransvar om frågan dras till sin spets!
Se till att vara försäkrad!
För att vara helt på den säkra sidan bör skogsägaren även ha en ansvarighetsförsäkring om han upplåter sin skog för fritidshuggning. Denna försäkring betalar eventuella skadestånd. Det kan vara värt försäkringspremien att känna sig trygg. Värdet av arbetet som blir utfört är nog också större än både försäkringspremien och vedvärdet som huggaren tar ut!